”Om barnen ska ta mig härifrån får de använda arsenik”

Orden kommer från pappan i familjen. Han säger det med glimten i ögat. Barnen skrattar lite lätt och vet att det är på skoj. Samtidigt som det är en tydlig markering. 

Sonen tänker på hur olika deras synsätt på att driva företaget är och om han någonsin kommer att få börja göra som han vill. Storasyster vet vad lillebror tänker och säger att det går ju att driva företaget på olika sätt. Lillasysters tårar börjar rinna. Kanske känner hon av de blickar som möts, de ord som hänger i luften men aldrig blir sagda. Hon har inte ens avslutat gymnasiet och nu ska hon bestämma om hon vill bli delägare i företaget eller inte. Hennes framtidstankar sträcker sig till höstens häftiga resa, inte hur hon ska leva resten av sitt liv.

Kanske beror hennes tårar på trycket från syskonen om att följa pappans önskan om att barnen ska ta över tillsammans. Eller det faktum att vi för en stund sedan diskuterade konsekvenserna av hennes mamma och pappas död. Det blir tyst runt köksbordet. Efter en stund frågar pappan om han ska behålla en del av företaget så att hon får mer tid på sig att fatta ett beslut. 

- Men pappa, säger storasyster, du vill ju lämna företaget nu och sluta jobba.
Storebrorsan hämtar lite papper och lillasyster torkar tårarna. Kaffet är klart och sockerkakan kommer fram på bordet. Alla hämtar andan och låter tankarna landa en stund.

Vi lämnar detta möte med flera frågeställningar som familjen måste ta ställning till. Är pappan så redo att släppa företaget som han antyder? Vad händer när sonen vill driva företaget på sitt sätt? Har syskonskaran samma syn på vad deras gemensamma ägande ska leda till? Kan lillasyster fortfarande vara aktuell som ägare om hon inte är redo att fatta ett beslut idag?

Familjeföretag i Dalarna som ska växla till andra generationen

Håll dig uppdaterad! Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.